Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 1

äfven jag skulle börja hyckla. Nej! nej! heldre hans hat än hans förakt! Han skall aldrig få skäl att kalla sin kusin Ruth en dålig menniska. Ljudet af galopperande hästar nådde hennes öron. Efter några minuter inträdde tre män på gården. Förmodligen hade de bundit hästarne någonstädes på gatan. Ruth igenkände straxt de två smuglarne; den tredje var henne fullkomligt obekant. Den unga flickan ryste. Hoa hade cn instinktmässig motvilja för Jorrocks, som, ehuru han aldrig vågat öppet förklara henne sin kärlek, ofta förskräckt henne genom de djerfva, passionerade blickar han fästat på henne. ! — Aha! är han här! utbrast hon; då vet jag med säkerhet att det är fråga om att tillfoga våra gäster något ondt. Ruth stannade på sin post till dess att Redmond ONeil och hans följeslagare kommit in på kontoret. Sedan smög hon sig långsamt och försigtigt öfver gården och ställde sig bredvid kontorsfönstret, för att kunna höra hvad som sades derinne. — Ack! min far håller på att sälja sin själ, tänkte hon, det är om priset på den de nu komma öfverens. Redmond och Ephraim ackorderade just nu om vilkoren för Kattys och barnets utlemnande ät den förre. — Gud! min Gud! låt icke denna plan blifva verkställd! mumlade girigbukens dotter. — Vi äro således ense, min vän, sade qväkaren. Vid hvilken tid tillade han, vänd till