Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 1

nar hans hjerta, så att han icke längre blyges öfver att hyckla. Till sist skall du väl äfven fråntaga honom fruktan för skam och vanära, den enda känsla som nu afhåller honom från alt blindt rusa fram på det ondas väg!... Tan söker urskulda sig inför sitt eget samvete genom att säga det han samlar penningar för att skapa lycka i verlden åt mig. Han bedrager sig, det är icke för min skull han begår alla dessa lagvidriga handlingar ..-.-Ack! om jag kunde ingifva honom den öfvertygelsen awt ett fläckfritt namn är ett vida bättre arf än orättfånget gods. Nära en timma förgieck, hvarunder Ruth förblef stående på samma plats. Hon hade icke kunnat välja någon lämpligare; ty ingen kunde komma in eller ut genom porten, utan att hon skulle blifva honom varse. Det är ganska naturligt att icke Ephraim Sleek under hela denna tid sysselsatte sin dotters tankar. För att säga sanningen, var det egentligen hennes kusin Ruben som upptog dem. Hon genomgick i minnet hvad som passerat under den stund de varit tillsammans på aftonen, erinrade sig allt hvad hon sagt och hvad hon svarat samt alla de betydelsefulla ögonkast han gifvit henne; och när hon kom ihåg att det endast var några timmar qvar, innan han skulle lemna Dover, för att kanske först ett par år derefter återkomma dit, kände hon sitt hjerta bekiämdt och suckade djupt. — Dock, hvarföre skall jag vara ledsen för det? frågade hon sig sjelf. Försynen är visare än vi, skapade varelser och styrer allting till det bästa ... Ruben kan aldrig blifva någonting mera för mig än han nu är, så vida icke