Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 1

den stackars öfvergifna qvinnan från Irland hotades. Ty Ruth var säker om, att hennes far ämnade begå en nedrig handling, ytterligare öka antalet af sina brott. Han hade mera än nog förut att svara för, tänkte hon och hon önskade ingenting högre än att kunna hindra utförandet af hans alsigt. Klockan hade redan slagit tolf på natten, då Ruth med ljudlösa steg lemnade Hannas rum. Hon tog icke med sig någon lampa, emedan hon hittade lika bra i mörkret. Ilon var född och hade uppväxt i detta hus, hvarföre hon noga kände alla dess vinklar och vrår. Då hon kom in i matsalen, öppnade hon en af fönsterluckorna, för att se, om det ännu lyste i kontoret, som var beläget på andra sidan om gården. Ett brinnande ljus stod på pulpeten, hvilket bevisade att hennes far ännu befann sig der? — Han kan icke hålla på med att genomgå böckerna, sade hon till sig sjelf. Jag har ju nycklarne till jernkistan, hvari de ligga. Ilan väntar bestämdt någon. Denna gissning bekräftades snart. Ephraim kom ut på gården, och sedan han — naturligtvis för att förvissa sig om att han icke var rr , . t . observerad — kastat en blick på fönstren till de rum, i hvilka han visste att tamiljens medlemmar hade sina sängplatser, gick han fram till porlen och öppnade denna. — OO! afskyvärda girighet, outsläckliga törst efter guld, mumlade Ruth, huru förderfvar du icke min olycklige faders själ! Du är ett långsamt dödande gift, hvilket småningom tillintetgör det goda som finnes hos honom; Du ord