Bref från Skåne. (Till Dagens Nyheter.) Gamla menniskor berätta hurusom det i deras barndoms dagar ansågs såsom en skam att låna penningar; men icke mindre skam att utlåna penningar mot ränta. Försträckte man någongång en god vän litet penningar så skedde detta vanligast utan både ränta och skriftlig förbindelse. Att taga ränta benämndes procenteri och ansågs lika raed ocker. Man egde på den tiden icke så stora kapitaler som i våra dagar, och de som funnos blefvo omsorgsfullt placerade på kistbotten eller förvandlade till bägare eller andra glimmande silfverkärl, som, uppställda på hyllan i den torfbetäckta ryggåsstugan, tillkännagåfvo för den besökande att han trädt in under en förmögen mans tak. Här fanns då mycken fattigdom och efter ogynsamma skördar uppstod någongång verklig nöd bland en del af allmogen, men hvar och en fick reda sig sjelf så godt han kunde och sista resursen var tiggarstafven. Konsten att lefva på kredit var då icke känd. Tider och förRR