Dagens Nyheter – 29 augusti 1866, sida 1

ee —-L ns ENE IRLDARKATA REN ogunstig emot honom. I hans yttre fanns nemligen ingenting imponerande; och detta olyckliga förhållande kom sig egentligen derutaf att han var ovanligt kort till vexten. Han sökte emellertid, så vidt i mensklig förmåga stod, reparera det fel naturen begått. Hvem kunde vara rakare än han, då han gick med sin staf på Plaxteds gator, bärande den vördnadsbjudande trekantiga hatten med de granna guldgalonerna på? Då barnen i kyrkan blefvo varse en skymt af hans väldiga peruk, intogos de genast af skräck och bäfvan; en sådan respekt hade han med sig. Vi sade hans peruk, ty den var så yfvig, att endast de personer, som sutto i koret nära altaret kunde se något af hans ansigte, då han med högtidliga steg framgick utefter stora gången till den plats som var honom anvisad. Då han nu satt i sitt vaktrum, kände han sig stoltare än vanligt öfver vigten af sitt kall. Han hade en statsfånge att bevaka, det var något det! Hvilket oerhördt förtroende måste icke han åtnjuta? Det tycktes honom, som hvilade hela Storbrittaniens öde denna dag i hahs händer. Tilldragelsen komme utan tvifvel att upptecknas i historien; måkända skulle hans, Jakob Bumps namn blifva förevigadt. Kanske kulle han bli kallad till London, för att inför konungen afgifva berättelse om den farlige fångens arrestering och dermed sammanhängande omständigheter samt — dock, det vore orält gjordt af oss att bestämdt påstå det han hyste förhoppning om att bli upphöjd i adligt stånd, ehuru denna lycka kort förut träffat guvernören på fästningen i Dover, utan att