Dagens Nyheter – 29 augusti 1866, sida 1

te Ruth helt lugnt. Den bäste af oss vet sig ha mycket att svara för. Låt mig föra dig tili ditt rum, min vän, ty det är redan tid att gå till sängs. Den vackra qväkerskan, som önskade, om möjligt, att undvika att komma i samtal med Katty, ledsagade denna till sin egen kammare och ämnade straxt säga godnatt, då hennes gäst bad henne stanna inne en stund. Den stackars irländskan kände ett oemotståndligt behof att meddela sig, och hon berättade för Ruth sin väninnas sorgliga historia. — Vi äro inga tiggare, som ni ser, anmärkte hon derefter med en viss stolthet, och icke heller är det af brist på kontanta penningar jag är förhindrad att anträda återresan till Irland. — En vän, som vill hjelpa mig, är hvad jag behöfver, tillade hon med värma, och nu har jag funnit en sådan! — Den berättelse du omtalat är mycket säll sam, genmälde hennes åhörarinna, och jag tvillar ej på att den äfven är sann. Sof i ro, du har åtminstone ex vän som vakar öfver dig. Med dessa ord gick Ruth gin väg. Hon begaf sig till det rum, hvari man ätit qvällsvard. — Vill du ligga hos mig? frågade Hanna, som under hennes frånvaro sysselsatt sig med att duka af bordet. — Icke i natt, svarade hennes systerliga matmoder med en suck. Ledsamma tankar tränga sig på mig; i stället för at sofva vill jag bedja. Det är nu tid att vi återvända till fången, som satt inspärrad i Plaxteds fängelse under afvaktan på morgondagen, då han skulle föras till fästningen i Doyer.