Evgelska blad göra nu skarpa jemförelser mellan kungens i Preussen tillkännagifvande att hvarje välfrejdad preussare gom uppnått tjugofem år är en valman, och majoritetens i det engelska parlamentet vägran att antaga den förra ministerens derstädes förslag till en reform med vida inskränktare rättigheter. (Hos oss här i Sverge har man såsom läsaren känner, icke heller vågat gå så liberalt till väga, som i Preussen.) Ibland annat yttras följande tänkvärda ord: aristokratien faller alltid in i den fatala villfarelsen att misstro sina landsmän. I Dess klass talar alltid om faxan af blotta antalet, men glömmer, att den icke beröfvar millionerna deras farliga makt genom att hos dem åstadkomma en anledning till missnöje. Man säger att om arbetsklassen fick rösträtt, så skulle den sammanrota sig för att vinna. öfvervigt för sin klass på de andras bekostnad; men det är mycket sannolikare att de sammanrota sig när de alla hafva en gemensam anledning till klagan och anse sig uteslutna från en af samhällets dyrbaraste rättigheter.