det han betraktade henne med känslor, hvilkas natur det icke var svårt att begripa. Rubens fader och Ephraim Sleek hade varit kompanjoner; men då den förre dog, öfvertog Ephraim affärerna helt och hållet för egen räkning. Fru Geldart och hennes son fingo ärfva så godt som ingenting, ett förhållande som förvånade många, hvilka hade sig bekant alt firman drifvit sin rörelse med stor framgång. Men som enkan aldrig beklagade sig eller genom den minsta anspelning lät påskina att hennes svåger undanhållit något som henne rätteligen tillkom, ville ingen annan heller framkomma med ett sådant påstående; och de misstankar man i början hyst, skingrades småningom. : Ehuru qväkaren under åtskilliga år hade begagnat sin unge slägtinge såsom biträde, tyckte han icke särdeles mycket om honom. Han visade honom likväl aldrig öppet sin ovilja, som möjligen i en viss mån hade sin grund deri, att han ansåg honom kläda sig elegantare än han kunde behöfva — ett slöseri hvartill han sjelf icke ens i sin ungdoms dagar hade gjort sig skyldig. Hvad Rubens kläder beträffar, tro vi icke att en fördomsfri menniska skulle ha funnit någon öfverdrifven lyx hos dem; de voro tvärtom mycket enkla, fastän gjorda af utmärkt fi a tyger. Hans hår var lockigt och ville gerna falla ned öfver den breda pannan; ögonen voro gråa och uttrycksfulla, ansigict i sin helhet var vilbildadt. . Så sågo de ut, de två personer, som sedan en timma samtalat med hvarandra i det kalla,