mes Nordtyskland sö säger grefven och hans vänner Enigheten skall vinnas genom den plan till de nordtyska staternas förening, som grefve Bismarck uppgjort. Den planen är cgnad att bringa ned till de rätta dimensionerna, det anseende för politisk storhet som hr Bismarck håller på att få såsom en omskapare af Tyskland. Vi skola visa detta genom att kasta en hastig blick å hans reformförslag, sådant han framlagt det i ett af landtdagens utskott. Enligt detta förslag ingår Preussen ett förbund med 20 små stater, hvilka fortfarande skola bibehålla sin suvstänitet liksom förut. Bland dessa äro Libeck, Hamburg och Bremen, tre republiker, den äkta feodalstaten Mecklenburg, de konstitutionela Oldenburg, Braunschweig och Koburg Gotha, samt de öfriga en brokig blandning af halft patriarkalisk, halft konstitutionel form. I förhållande till alla dessa regeringar af de mest olika färger och furstar med olika grader af makt, är konungen af Preussen ingenting annat än en förbundsmedlem, åt hvilken vissa rättigheter blifvit fördragsenligt medgifna i afseende på vissa punk ter at nationel beskaffenhet. Men i fråga om handhafvandet af dessa rättigheter och fastställandet af deras lagliga bestämmelser är konungen af Preussen återigen beroende af ett parlament, som väljes i Preussen och i alla de om hvarandra blandade små staterna, hvilka utgöra en profkarta på alla möjliga regeringssystemer i verlden, och som kommer att väljas efter den mest demokratiska vallag som någonsin funnits till i verlden. Men konungen af Preussen är å sin sida regent i icke mindre än sex olika stater med mycket olika grundlagar och med sex olika regeringar. Han är nemligen regent i Preussen, Lauenburg, Hannover, Khurhessen, Nassau och Frankfurt am Main, hvilkas förhållanden, författningar, lagar och rättsförhållanden man dock icke kan utan vidare krus borttaga och sammansmälta till ett, men der likväl i fråga om parlamentet riksvallagen skall tillämpas, som utgör typen för den bestämdaste likformighet. Till dessa ytterst invecklade förhållanden kommer deesutom ännu ett slags gemenskap som skall uppgöras med Sachsen, — ett förhållande hvarom grefve Bismarck säger, att det skall framkalla två herrskare, en militär och en civil, och som han på goda skäl beklagar att cpå försöka nödgas medgifva. Och med allt detta har man ändock icke hunnit längre än till Norra Tyskland och måste afvakta händelserna inom sydtyska förbundet för att sedan sluta ett nytt förbund med detta förbund!! i Den brokiga blandningen af tjugu små stater, af hvilka hvar och en har sin. egen inre författning, som ofta är både till anda och bokstaf himmelsvidt olik de andras, — denna brokiga blandning skall enligt hr Bismarcks reformplan, utgöra det material hvaraf ett fördrag med alla de, olika regeringarnes och det blifvande parlamentets beslut skola skapa en kombination, som man vill låta träda fram i verlden under namn af nordtyska förbundet. Inom denna så kallade förbundsstat spelar konungen af Preussen, i egenskap af regent i bela sex olika stater, hvilka åtminstone tillsvidare ha sex olika författningar och sex olika representationer, rolen af en förbundsmedlem, en förbundets embetsman. I denna högst invecklade och ytterst obetydliga roll skall han åter med Sachsen afsluta ett annat, och anno. lunda beskaffadt förbund, hvilket grofve Bj