det en fluga någonsin visat sig derinne och vi äro fullt säkra om att en spindel aldrig — under hvilken årstid det vara må — skulle ha fallit på den iden att spinna sitt nät i något af dess hörn. Korteligen, Ephraim Sleek bebodde en af dessa moraliska islokaler, i hvilka man visserligen kan inträda, när pligten så bjuder, men man lemnar då alltid de frysande känslorna vid dörren. Ingen hjertlig röst välkomnar en, ingen välmenad omfamning värmer en. Vi beklaga den unga menniska, som tvingas att lefva ien sådan atmosfer; hennes ädlare anlag förqväfvas, emedan de icke kuuna utbilda sig i ett så kyligt klimat, och hennes drömmar blifva sjukliga fantasier, såvida ej någon god engel vakar öfver dem. . Det var en bostad, icke ett hem; ty hemmen innesluta minnen, hvilka, när fattigdomen, sorgen eller döden besöker desamma, fyller hjertat med milda, fastän allvarliga toner; och då man hör denna musik, ler man under det man gråter. Hem! vi känna intet ord som har en ljufvare klang än detta. Verlden har ej rätt att fördöma de personer, som under sin barndom icke egt något hem, de må handla huru illa som helst. Emellertid dvaldes i det ödsliga huset vid Snargate-gatan en fogel, så täck som trots någon, hvilken slagit sina drillar i en bur — den milda och behagliga mamsell Ruth. Hon såg ut som en ung enka, der hon satt i sin tarfliga hvardagsdrägt, upptagen af att sy och -samtalande med sin kusim Ruben Geldart, en man af omkring tjugufem års ålder, som stod invid eller rättare stödde sig emot kaminen; under