Man är mycket — ja alltför mycket — benägen att hylla den stora framgången, äfven då den vunnits utan rättmätiga medel. Den fläkt af beundran som behagligt kringsväfvar preussiska premierministern grefve Bismarck, är en ny uppenbarelse af den ofvan antydda menskliga svagheten. Grefve Bismarck har energi och han är icke besvärad af politisk samvetsgrannhet. Lägg härtill ett ganska godt hufvud, så har man förklaringen öfver hans segrar. Hvartill -hafva dessa segrar ledt. Till ett enigt