iv— Er vän vet hvar han kan träffa mig, inföll den förnäme herren. Således är allt vtterligare ordande om den saken onödigt, — Sedan Redmond frikostigt utdelat guldmynt bland sjömännen; lemnade han häålan. Det var ett uttryck i hans mörka ögon, en viss bes ämdhet i hans gång och rörelser, som vittnade om att han fattat sitt beslut. Jorrocks såg efter honom. — Om icke den der vildkattan hade satt ett märke på mig mumlade han skulle jag vara vid er sida Redmond ONeil, och följa er troget som skuggan ...Jag gjorde tokigt i att åtaga mig hans uppdrag, då jag genom andra medel kunnat vinna hans förtroende . Men det tjenar ingenting tll att jag ångrar mig. Få menniskor ha förmåga att finna sig i det rätta ögonblicket; först efteråt inse de flesta huru de borde ha betett sig .:. Men det förorgar mig icke litet tillade han, att jag, när lyckan gifvit mig eit tillfälle aw vinna fördelar, förlorat hela spelet endast derigenom ait jag i början drog orätt kort. lemna smuglaren ensam med sina tankar, hvilka icke voro särdeles glada, och bedja läsaren följa den olycklige, vilseförde fadren. Då Redmond ONeil kom ut från sitt gömställe, styrde han sina steg till Plaxted. Han ansåg det vara under sin värdighet av låta en annan måns hand aftvå den fläck, som besudlade hans ädla namn, och hade derföre beslutit djerft framträda med anspråk på barnet, samt om det blefve nödvändigt, använda sin värja, för att göra sina rättigheter gällande. När han gick fram genom byn, mötte han högst få personer — ett förhållande som lät