ee. tv. VF AMI. DKREPPSUPIOT an. Att besinna vid valen. En högt aktad f. d. representant har sändt oss följande skrifvelse till införande: Herr Redaktör! De underrättelser man har om hvad som föregår eller påtänkes i afseende på de redan började och under den närmaste tiden pågående riksdagsmannavalen tyckas utvisa, att de väljande på många ställen befinna sig i ett menlöshetstillstånd som är obegripligt efter så många års frihet i den politiska diskussionen. Uti flere föregående tidningsartiklar har man sett påpekas olämpligheten — åtminstone med sällsynta undantag — att till folkets representanter välja kronans afsättlige förtroendeembetsmän, som äro regeringens direkta verktyg och af skyldighet, om än icke af håg, gå dess ärenden. Ett af de svåraste lytena i den gamla repte sentationen erkändes vara regeringens nästan allsmäktiga inflytande på —riddarhuset genom landshöfdingar och regementschefer, likasom i presteståndet genom biskoparna och prelaturen hos de stora pastoraternes innehafvare — ianslagsfrågor till genomdrifvande af regeringens och i reformfrågor till motande af folkets önskningar. Ar detta sannt eller icke? Nödvändigheten af sjelfva representationsreformen och dess slutliga erkännande lemna härpå ett svar som ej kan jäfvas. Vill man nu göra ideen af folkets representation till en sanning genom valen till riksdagsmän, så måste väl meningen vara att desse skola pröfva regeringens propositioner efter sitt bästa förstånd, och den gamla voteringen för uniformen eller på befallning försvinna: Det oaktadt hör man från mer än en landsort att dels i landstingen för första kammaren. dels äfven i en eller annan kommun för den andra agiteras starkt för att få in landshöfdingar och att här och der valmän lofva sina röster åt desse. Vitnar icke detta om för mycken menlöshet, eller om det sker af fjesk och courtoisie bafva väl resp. valmän betänkt, hvilken skuld faller på dem, om den nya representationen på sådant sätt icke blefve bättre än den gamla, och majoriteten i första kammaren blott ungefär detsamma som om man hade fört adeln och presteståndet tillsammans på ett rum? Har man vidare besinnat, att valen till öfre kammaren ske för nio är och hvad utgången af dessa val således kan verka på fäderneslandets väl eller ve för långa tider? Icke mycket bättre eller mera omtänksamt synes det vara att välja landssekreterare till riksdagsmän, hvilket på mer än ett ställe lär vara i fråga. Har man då glömt, att landssekreterarne kunna, enligt , den sednast utfärdade despotiska landshöfdinge-instruktionen godtyckligt suspenderas af landshöfdingarne, och således till en viss grad äro osjelfständige, samt såsom tillhörande den myndighet som kallas ckonungens befallningshafvande, med hela dess