Dagens Nyheter – 25 augusti 1866, sida 1

Cat: SKEN ANSESRTERETTDENT Dagbladet meddelade häromdagen en lista på min, som det ansåg tjenliga att väljas till rissdagsmän i andra kammaren. Vi anmarkte mot somliga af dessa herrar att man icke känner hvad de bysa för åsigter om de vare samhällsangelägeuheterta och att de uppenbarligen äro hindrade från att mottaga ett sådant fört: ocnade som Dagbladet vill hafva skänkt åt dem, fastän åeras offentliga karakter är okänd. Derjemte nämnde vi i förbigående om Dagbladet att det är svagt för byråkratien och rikedomen, äfvensom att det står i någon förbindelse till eller beroende af polismakten och aldrig hyst några rätt libera åsigter Dagbladet svarar i går mycket utför detta. Vi ekola korteligen genmäla det: Vi ansågo att allmänheten borde könna de uppgifaa kundidaternes åsigter i sak. Dagbladet tycker det vara nog när det avet och tror att de önska ett hofsamt, men tillika ständigt framåtgående. Men riksdagsombud böra icke väljas på grund af Dagbladets vetande och troende, utan på grund af deras egna handlingar och tillkännagifna åsigter. Det chofsamma framätgåendet hafva presidenten grefve Mörner, f. d, statsrådet grefve Hamilton, aSvenska Bict, cTiden,, Svenska Tidningen,, Nya Dagligt Allehanda och alla andra konservativa statsmän och tidningar också satt på den skylt de visat allmänheten, men folket har ändå aldrig varit belåtet med den obestämda frasen. — Dagbladet vill att vi skola bevisa, att dess kandidater icke vilja kontrollera hushållningen med allmänna medel o. s. v. Vi betacka oss. Onus probandi åligger Dagbladet, det borde advokat veta. Dagbladet påstår, alt det icke gjort in ning mot kandidaturmöten, men har den ärligheten att på samma gång anföra sina egna ord om att diskussion vörande medborgares lärmplighet för riksdagsmannakallet sv årligen här ser sig föras på anvat sätt än i tidning Ar icke detta riktadt mot möten, så veta vi icke hvad det är. Om kandidaternas politiska tänkesätt har Dagbladet icke mer att upplysa i går än förut. Således står den saken på samma punkt. Vi anmärka blott, att då Dagbladet talar om hr W. PF. Dalman saknar man den gamla bekanta ärlighetem, ty det anför endast det goda vi sagt om hr Dalman, men låtsar icke om den bistorik vi gjorde öfver hr Dalmans politiska verksamhet, som tyvärr merändels varit så ber skaffad att den skadat den liberala saken just vär någon framgång varit på väg att vinnas Hvad slutligeu Dagbladets egen offentliga karakter beträffar, kunna vi ej heller i det afseendet giva vår ärade kollega rält, så gerna vi än ville det för grannsämjans skull. Dagbladet blandar sig så sällan i politik, att de et är förlåvligt nog om det glömmer hvad det derutinnan gjort. Vi taga 058 fnih eten friska upp dess minne genom att erinra om hburu det år 1848 gjorde gemensam sak med de grän reservanterna inom reformsällskapet, hvilka hade uppgjort ett ganska konservativt program för representationsreform: h det vidare under stödda konung Oscars representationsförslag, igt gick ut på att bereda ntier åt obildningse igt på u som alldeles tutrvek särskilda Wyexev svarka g och förmögenheten,; samt buru det fö sedan anföll dem som här sökte vinna Sverges sympatier för det blödande Polen. Förbindelsen till polisen må vara en ömtålig sträng för Dagbladet, men det är icke vårt fel. Denna förbindelse är för öfrigt mycket vacker i och för sig, ur utgifvarens sy npunkt, såsom enskild person betraktad. Det var polisen som från början, för att krossa den kberala dåvarande annonstidningen Dagligt Allehanda, i Dagbladet fart både genom att lemna sina kangörelser och genom att uppe rogaroe att bålla den nva sen. Tacksamheten för denus bede har, att döma af bladets hållning gentALI oa ur ij 2 HT ML a Er