Dagens Nyheter – 25 augusti 1866, sida 1

Öfver penningeväsendet funderar nu rik och fattig, lärd och olärd. Det är dagens fråga mer än expositionen, mer än riksdogsmannavalen, mer än Bismarck, och mycket mer in koleraa. Dessa funderingar leda till de mest olika resultater. Den ene är övertygad, att hr Wallenberg har dragit in alla penningar och gömt dem — förm odligen för att göra Dagligt Allehanda förargelse; den andre att vi sjelfve litet hvar ha ätit upp dem; den tredie vet blott, att riksbanken ger ut för litet sedlar; den fjerde vill ändå, att privatbankerna icke skola gifva ut några sedlar alls. För en synes bristen på penningar härleda sig från tullarnes nedsättande, för den andre från vår egen öfverspekulation. Under sådan viltervalla i tänvkesätten har det varit en klok och nyttig åtgärd af frih. Hugo Hamilton på Boo aw gifva ut em bok Om sednare tiders handelsoch penningkriser samt höga räntefota. Frih. Hamilton har här sammanfört hvad kloka och sukkunniga män i utlandet hafva tänkt och skrifvit om förenämnde vigtiga ämnen. Dessa afhandlingar, grundade på erfarenheten, skola bidraga att reda och klara de hos många här i landet bra dunkla begreppen om förhållandet mellan arbetet och penningen, mellan kapitalet och räntan, mellan sund och osund spekulation 0. 8. v. Den ärade utgifvaren har i slutet af sin bok lemnat ett försök att på Sverges förhållanden villämpa de deruti uttalade satser. Ian har icke funnit någon ginväg till å EE Det finnes verkligen för ett land leke vågon ckungsväg, till rikedomen. Det finnes icke någon annan naturlig och säker metod till bergning än den, som frih. Hamilton, likt flere andra kloka män i dessa dagar, anvisar och som beskrifves så här: cFörst och sist måste hvar och en nu mera än någonsin tillse, att hans utgilter rätta sig efter hans säkra inkomster, och att han derutöfver må vid hvarje års slut hafva ett om än. g så litet öfverskott, hvilket han sedan bör ka att göra räntebärande så fort sig göra låter för att hafva någon sparpeniing i nödens stund. Detta är också det enda sätt hvarigenom vår nationalförmögenhet kan småningom tillvexa och viana den styrka, som erfordras för att utan alltför svåra olyckor kunna genomgå de kriser, som vi sett vara nära nog ounvikliga. Så hafva äfven alla de nationer gått till väga, hvilka förr voro fullt så fattiga som vi, men nu äro välbergade, som i. ex. den skottska, den schweitziska och flera andra. Genom sträng arbetsflit cch ihärdig hushållsamhet i allt, hafva de vetat tillvinna sig en oberoende ställning, som numera synes kunna Gb: Ha tidens stormar. Vi förutse, att mången skail svara härpå: hvartill tjenar allt detia tal? detta visste vi tallande af den rubbade jemnvigten i vår bushålluing.