Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 2

handling, är uslare än den som går hans ärende. Skurk! upprepade han, i det han med den sårade handen pekade på sin blodiga kind, bära icke dessa blessyrer vittne om att jag har mod?... Skurk! jag har mer än en gång låtit personer, lika goda som ni, med sitt hjertblod umgälla förolämpningar, vida mindre stötande än dem ni nu tillåtit er emot mig. Joe Kerl — som, eturu han i många afseenden var sin kompanjon underlägsen, hittills plägat föra ordet, så ofta det varit någon träta å färde — såg med. förvåning Jorrocks lugn och djerfhet, fullkomligt öfvertygad om att Redmond skulle svara honom med ett pistolskott; ty den besynnerlige herrn hade lagt handen på ett af de vapen som lågo bredvid honom på bordet. Till Joes stora öfverraskning släppte den unge irländaren pistolen och sade: — Jag har orätt, och hvad ni yttrat är fullkomligt riktigt. Det tillkommer icke mig jatt göra er några förebråelser. Den som uppdra ger åt en annan att begå ett brott är sjelf en brottsling . .. Förlåt mig, tillade han, det äringen skam att bedja en sårad man om förlåtelse. . Jorrocks gråa, uttrycksfulla ögon lyste denna stund af en ovanlig glans: det syntes att han var mycket smickrad öfver Redmönds ord. — Ni har ärligt förtenat er lön — tillade den sistnämnde, i det han framräckte en späckad börs — ehuru företaget misslyckats. Jag skall nu göra försöket sjelf: — Månne ni handlar klokt deruti? genmälde den sårade smugglaren; Qvinnan kommer utan