Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 1

(Sken och Verklighet. Roman af J.F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. JF.) III. Katty var fullkomligt medveten om den fara; hvilken hotade hennes lille skyddsling. Den trogna varelsen, som befann sig så långt ifrån sitt hem, utan att känna någon person, till hvilken hon med fullt förtroende kunde vända sig, var flera gånger nära att förlora modet; men så snart hon kastade en blick på Ellen, återfick hon straxt sinnesstyrka och hopp. Den dödas närvaro lugnade henne, och hon beslöt derföre att tillbringa natten under bön vid dennas läger. Det var en vacker, rörande scen: i den gammalmodiga sängen låg den unga makans och modrens lik, belyst af månans bleka strålar, som ännu mera förhöjde de marmorhvita dragens skönhet, och bredvid satt amman med barnet vid sitt bröst, under tystnad uppsändande varma böner till Gud: När det blef långt lidet på qvällen, och husels invånare gått till hvila, gaf Katty luft åt sin smärta. Hon framsade nemligen ett dystert sorgeqväde öfver den döda, ett sådant som förr i verlden var vanligt i Irland och Skottland. Det bibehåller ännu i det sednare landet den celtiska benämningen Coronach. Lian har skördat sitt offer; den fagraste blomma, klaga jag mål