Dagens Nyheter – 24 augusti 1866, sida 1

Den sårade mannen svarade icke, utan fortfor att med en näsduk torka blodet af sitt an sigte. — Amnar ni afstå från den här arbetsförtjensten, frågade Joe, — som var fullt öfvertygad om att hans kompanjon icke ville utsätta sig för faran att få äfven den andra kinden sönderskuren — och låta kaptenen, såsom han sjelf titulerar sig, släppa till sitt eget skinn? — Afstå! genmälde Jorrocks bittert: Hvad jag en gång företagit mig, har jag för vana att utföra ::. Men nu har jag fått två värf att fullborda i stället för ett. — Huru, två? — Först och främst skail jag bringa barnet i kaptenens våld; vidare skall jag strypa den onde ande i qvinnoskepnad, som hindrade mig ifrån att uträtta mitt uppdrag... Och intetdera skall bli ogjordt, tillade han lugnt. När smugglarne tidigt på morgonen kommo fram till Dolphin, funno de Redmond ONeil promenera i sin bostad Han såg ut som en menniska, i hvilkens hjerta de våldsammaste passioner rasa. Under flera minuter tycktes den olycklige mannen icke märka deras närvaro, tv han foitsatte att tala för sig sjelf med låg röst. Jorrocks lyssnade begärligt, men kunde icke uppfatta något mera än dessa två ord: trolös och vanärad. De voro emellertid nog, ty de blefvo för honom en nyckel till gåtan. Han var en slug man och gissade derföre snart det öfriga. Sjelfva det rum, hvari Redmond O Neil vistades, företedde en högst sorglig anblick. Elden hade brunnit ut i kaminen, suptn stod kall