Dagens Nyheter – 23 augusti 1866, sida 3

ur hans beskyddarinnas armar; men denna försvarade sin börda af alla krafter. Det rysansvärda i detta uppträde, som för siggick i samma rum, der Ellens döda kropp låg, kunde icke undgå att verka på Redmond. Han hejdade sig plötsligen, kastade en blick på liket, bleknade och flydde ur huset. Katty hade under hela striden uppgifvit de mest hjertslitande nödrop: — Jag har räddat honom, min älskade El len, sade hon, i det hon uttröttad föll på knä bredvid den aflidnas läger. Jag har räddat ho: nom och skall göra det ännu en gång, äfven om jag, för att vinna seger, måste utgjuta dens blod, som ni älskade. i När Redmond ONeil lemnade värdshuset, träffade han Jorrocks och Joe Kerl derutanför; det var med dessas tillbjelp ban lyckats uppspåra sin stackars hustru. Han hade haft med sig ett bref från deras korrespondent i Calais, hvari de underrättades om att han var en betydande man, som egde stort inflytande vid hofvet i Versailles, och att de på allt sätt borde söka vinna hans bevågenhet, emedan de deraf kunde komma att hafva mycken nytta. Intet under då, att de två smugglarne, sedan de läst denna skrifvelse; voro villiga att gå Redmond tillhanda med råd och dåd. — Sätta ni värde på den gula metall, för hvilken menniskor pläga sälja kropp och själ och för hvilken man kan köpa allt möjligt godt här i lifvet, utom lycka och heder? frågade den främmande herrn sina båda ciceroner. Guld, tillade han, då han såg att de icke förstodo bans mening... guld... guld. Kerl utbrast i hbjertligt skratt, ty han fann denna fråga orimlig och löjlig; men en bety