Dagens Nyheter – 23 augusti 1866, sida 2

synnerliga gäst och gerna ville mildra det sorgliga i hennes belägenhet genom de medel som stodo henne till buds, Hon berättade, att en alldeles obekant herre under Kattys frånvaro anländt till Plaxted och tagit in på värdshuset. Ellens väninna tryckte instinktmässigt det barn, hon bar på sina armar, hårdare intill sitt bröst. — En lång, vacker, gentil karl, fortfor värdinnan. Men han såg mycket bedröfvad ut och jag tyckte till och med, att hans stirrande blickar påminde om en tokig menniskas. Jorrocks, som förde honom hit ifrån Folkstone, säger att han måste vara mycket rik, ty han strör guldmynt omkring sig, likasom voro de småstenar. — Hvar är han? — Ja, nu komma vi till det märkvärdigaste af allt, genmälde den tillfrågade: Oaktadt alla våra bemödanden, ha vi ej lyckats afhålla honom från det rum der liket ligger: Katty frågade ej mera; hon visste tillräckligt. Det fanns blott en man i hela verlden; som på sådant sätt kunnat uppträda på detta ställe — den nyligen aflidna Ellens make. Då hon inträdde i rummet, blef hennes förmodan bekräftad. En högrest man som, att döma efter alla tecken, tillhörde militärståndet och var i sin kraftfullaste ålder, satt bredvid sängen och betraktade den döda. Han måste en gång hafva varit utomordentligt vacker; men sorg och smärta hade verkat i stället för tiden, icke så långsamt som den, utan hastigt såsom blixten, då den splittrar den sekelgamla eken. Aldrig har väl förtviflan afspeglat sig tydligare i ett menskligt ansigte än uti Redmond