Dagens Nyheter – 22 augusti 1866, sida 3

— Den eländige! Gud skall straffa honom; var säker på det. — Bed att Herren täckes återgifva honom hans förnuft, sade den förolämpade makan, och förlåta honom. :. förlåta honom, såsom jag gör det! Ty han är tokig, Katty :.. tokig! Hans kärlek är lika varm som förut, jag vet det, han kunde icke dölja det för mig! Fan kar fått en fix ide, han är orubbligen öfvertygad om att jag varit honom otrogen — beredt hans vanära: Jag, som heldre skulle ha velat dö än tillskynda honom ett enda ögonblicks sorg! — Det skulle ni ha velat, jag svär derpå! utropade hennes åhörarinna. — Det öfriga är snart omtaladt, återtog den sjuka; det hem, der jag en gång trifts så väl ochkännt mig så lycklig, tycktes mig vara ett fängelse: Redmond ville icke se mig för sina ögon; och när jag skref till honom, skickade han mina bref tillbaka, utan att ha öppnat dem. Jag darrade — icke för min egen skull, ty mitt Vf hade för alltid förlorat sitt värde — men för mitt barns, som ännu ej skådat dagens ljus. Med tillbjelp af en tjensteflicka, en dotter till egaren af det fartyg, med hvilket jag gjorde öfverresan från Frankrike, lyckades jag fly. Hvad som bhändt efter min ankomst hit, vet du, min egen dyra Katty. Den trogna väninnan lindade sina armar om den döendes hals och grät under tystnad: