Dagens Nyheter – 22 augusti 1866, sida 2

blifvit något förädlad genom sammänvaron med personer, som voro bättre än han; men vid Ludvig XV:s hof utvecklades hans onda anlag: Innan han lemnade Irland, anmärkte hans bekanta och bland dessa äfven de, som minst tyckte om honom, att han hade en god sida — han hyste en innerlig och verklig tillgifvenhet för Redmond: Det skulle emellertid ha varit besynnerligt, om icke också Ulics hjerta närt en ren känsla. Guld finnes till och med i graniten; Redmond ONeil lofvade komma tillbaka inom ett år och gifta sig med Ellen: Han höll detta löfte, ehuru ett pris var satt på hans hufvud, och sedan han firat sitt bröllop, utan att någon försökt gripa honom, (hvilket, i parenthes sagdt, icke skulle ha varit så lätt gjofdt) återvände han med sin brud till Frankrike: Detta var en mycket sorglig händelse, enligt fröken Macnamaras åsigt; hon hade nemligen alltid på det ifrigaste satt sig emot de båda ungas förening och vägrade att vara närvarande vid den högtidliga akten; Tantens sorg var dock solsken i jemförelse med Kattys förtviflan. Den stackars Katty hade aldrig varit skild från Ellen en enda dag. Phelim Cassiday, den unge man hon skänkt sitt hjerta och sin tro, hade såsom han sjelf yttrade, många tråkiga stunder under de veckor, som följde närmast efter Ellens afresa: Men det var ej ensamt Kattys förhållande till Phelim, som hindrade henne från att fara till Frankrike med sin väninna; hon hade en blind moder, Ellens amma; hvilken hon älskade mycket högt. Derföre beslöt hon sig för