Dagens Nyheter – 22 augusti 1866, sida 1

Stadsfullmäktige och första kammaren. Det bör upplysas, att de personer, som vid ett enskildt möte emellan stadsfullmäktige i förrgår framställdes såsom varande att tänka på till ledamöter af första kammaren, icke i denna egenskap nimndes eller förordades af något större antal bland hrr stadsfullmäktige, utan att det endast var några få — fyra eller fem — af hrr stadsfullmäktige som framkastade namnen. Den aldra största delen at hir stadsfullmäktige yttrade icke alls sin tanka om de uppgifna herrarnes lämplighet, och manär således i fullkomlig ovisshet om huru valet kan komma att uttalla, såvida man icke ur andra källor än det ifrågavarande mötet kan uppgöra någon sannolikhetsberäkning. Hvad angår åtskilliga män af börsen, så namngåfvos de af en bland hrr stadsfullmäktige under uttryckligt tillkännagifvande, att det endast skedde derföre att önskan blifvit framställd, det äfven några börsnamn måtte framkomma. Efter hvad som både före och efter mötet försports anse stadsfullmäktige snart sagdt som en hederssak för Stockholm att invälja excellensen frih. De Geer: Deremot ha vi hört rätt många alldeles icke vara böjda för att rösta på generalen grefve OC. M: Björnstjerna, dels derföre, att han var motståndare till representationsförslaget och reserverade sig mot dess antagande, dels derföre att han hörtill de mycket politiskt-skandinaviskt sinnade, hvilket stadsfullmäktige äro långt ifrån att sjelfve göra och hvilket är en riktning, som hufvudstaden öfver hufvud undvikit att gifva uttryck inom representationen, emedan den hotar att leda oss in i krigiska förvecklingar, dels slutligen af den anledningen, att han är regementschef. Och åtminstone det borgerliga flertalet af stadsfullmäktige lärer icke anse det vara sådan brist på passande förmågor; att de nödvändigt skulle behöfva välja sådana förtroendetjenare, som den kungliga lifvaktens befälhafvare, till sina representanter.