Dagens Nyheter – 21 augusti 1866, sida 3

klok qvinna, den fröken Macnamara; genom att på fint vis låta hustrur, mödrar och systrar veta, hvilka olyckor komme att drabba deras män, bröder och söner, ifall de läto förleda sig att ingå såsom medlemmar i några hemliga samfund, styrde hon sitt folk bättre än mången annan, som gick tillväga med stränghet; x Qvinnorna på hennes egendom voro hennes polistjenstemän; och de skötte sitt kall alldeles förträffligt. Hennes närmaste granne Patrick ONeil — vi fråga om någon fornforskare kan upplysa oss, på hvilken tid denne ädlings stamfar må antagas hafva lefvat — hade icke varit så försigtig, Han var en af dessa frikostiga och hjertliga män, som vilja hela verlden väl, och hvilkas dörr står öppen för en och hvar; hans vin var särdeles delikat, och på hans ord kunde man fullkomligt lita, utom när han lofvade betala skulder. Många skattade ONeils förstånd och klokhet mycket lågt, men hans mod, och redbarbet voro af alla erkända. Det var ett hårdt slag för Ellen, när baronetens unga slägtingar, Redmond och hans kusin Ulic, två år före den tidpunkt, då denna lemna sitt hemland och taga tjenst vid ett af dessa irländska regementen, hvilkas bedrifter finnas beskrifna på några af franska historiens ärofullaste blad. (Forts.)