AA största delen betäckt utaf en schal, som hon nästan beständigt bar. I sin oro — ty man kunde verkligen icke misstaga sig om arten af de känslor hon for ögonblicket erfor — hade hon låtit detta plagg falla ned på marken, der det nu låg bredvid henne. Atskilliga sjömän från Dolphin samlade sig på stranden: Just då det lilla fartyget nådde land, rusade Katty fram genom hopen, dervid uppgifvande ett vildt skri. Hon hade igenkänt ett fruntimmer som stod på däcket. Med en styrka och vighet, som väckte sjömännens odelade beundran, klättrade hon öfver fartygets reling och kom ombord på kortare tid än vi behöft för att omtala hennes manöver. Hon tog den unga damen i sina armar, öfverhöljde hennes händer med kyssar och uttryckte sin glädje genom en mängd oartikulerade utrop. — Ellen, sade hon sedan, det är er stackars Kattys hjerta som klappar så våldsamt mot ert: Hon är så glad öfver att återse ert milda anlete. Ack! mången, mången timma har hon tillbragt med att tänka på er, bedja Gud för er. ... Men ni är så blek, min älskling. Jo, jo, sorgen är en förhärjare, den stjäl ofta bort rosorna från unga kinder, tillade hon och betraktade dervid noga den resande, hvilkens ögon voro fuktade af tårar. — Jag visste väl jag, att ni skulle uppfylla min bön, att ni icke glömt mig, sade damen, som såg ut att vara särdeles förnäm. — Glömt er! upprepade Katty passioneradt. Förr skall mitt hjerta brista, innan jag det