Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. MZ.) — Men hvad är det jag ser der! utbrast Jorrocks, i det han pekade på en qvinna som stod ett stycke ifrån dem. Ah! det är hon! Jag önskade hon låge på hafvets botten. Hon är vår onde genius, säger jag er, en fogel som bringar det olyckligaste förebud. — Ah, det är Katty! utropade Kerl. Jerrocks såg på honom med tviflande min: — Jaså, ni vet hvad hon heter? yttrade han. — Ja; det var någon i Plaxted som sade mig hennes namn: — Katty, Katty! upprepade hans kompanjon gång på gång. En irländska. — Det kan ni lugnt aflägga ed på, inföll Joe och skrattade. Nog ser man på henne att hon är från Irland, huru mycket hon än må förställa sig: Hans vän utstötte ett oartikuleradt uff! — Hvad menar ni med ert uff? frågade Kerl. Det är väl ett uttryckssätt som begagnas uteslutande af folk på landbacken, kan jag tro, eftersom jag icke förstår hvad det har att betyda. Hvarföre behagar ni icke tala så att jag kan begripa er mening? — Löjtnant Elvey var för ett par år sedan stationerad på den irländska kusten. Sedan fick han befälet på Kungsfogeln, den jakt han anv förer. Har jag yttrat mig nog tydligt?