Dagens Nyheter – 20 augusti 1866, sida 3

dedrägt — långt innan vågorna ännu börjat höja sina väldiga ryggar mot skyn — inom er känt tecknen till en nära förestående storm? frågade hans kompanjon. Har ni icke ibland; när allt för öfrigt varit tyst och stilla på hafvet, hört det knaka i er farkosts fogningar, likasom hade det annalkande ovädret redan långt före sitt utbrott ett visst inflytande på denna. Så, vet man, ha gamla personer, hvilka lida af podager, vanligen på förhand känning af att ombyte i väderleken kommer att inträffa. — Möjligen här jag gjort denna erfarenhet; genmälde Kerl och såg mycket öfverraskad ut; men jag finner det högst märkvärdigt att ni; som aldrig varit till sjöss — för att icke nämna era färder till Calais — kan tala så som vore ni en gammal och van sjöman. Härpå svarade Jorrocks ingenting, såvida ej ett gäckande smålöje, som för ett ögonblick krusade hans läppar, skall räknas för ett svar: Men på detta smålöje gaf Joe icke akt. De anlände till Folkstone och funno till sin förvåning att de en enda gång hade missräknat sig; båten, till utseendet en sådan farkost som fiskare bruka begagna, hade ännu icke kommit fram; men den syntes på något afstånd. s — Stevens dröjer öfver tiden, sade Jorrocks: Jag hoppas att ingen olycka har händt. — Det gör äfven jag, genmälde hans kompanjon;: