Dagens Nyheter – 20 augusti 1866, sida 2

förstodo nog uppskatta sin själasörjares vidsträckta lärdom, snart) kommo underfund med alt han var en välvillig man och i sin egenskap af ordningens upprätthållare inom församlingen gick till väga med en oväld, i hög grad berömvärd. Det var dock sällsynt att något lagbrott eller någon oordning af större betydenhet begicks i Plaxted: Den förbrytelse han vanligen hade att beifra var smuggling, som mycket allmänt bedrefs i Kent: Men denna ansågs den tiden icke vara något svårare brott. Också sökte han vanligen, om möjligt, nedtysta saken och inskränkte sig till att gifva den brottslige en förmaning. Ilan gjorde så, emedan han ansåg att det var hans pligt: Han var nemligen icke okunnig om att hans egen hofmästare Fitch köpte det Bourdeaux-vin, han fann så välsmakligt, och den utmärkta kognak, hvarmed han spädde sitt kaffe om eftermiddagarne, af Jorrocks och Joe Kerl, de två största lurendrejare efter kusten: Några gingo så långt att de påstodo — folk kunde språka förr i verlden likasom i våra dagar — att dessa män vid vissa tillfällen gjorde affärer, som voro ännu mera vinstgifvande. Om så verkligen var fallet, veta vi icke; Vi kunna endast intyga att de aldrig blifvit öfverbevisade om att ha begått någon olaglighet: För öfrigt skulle detta icke ha förringat deras anseende, emedan det då för tiden var mycket vanligt att unga män; som voro för stolta för att arbeta och. hvilka försynen icke skänkt någon rik farbror eller tant; ströfvade omkring och skaffade sig sitt uppehälle på det minst mödosamma sätt. Jorrocks var en högrest man med ett beslut