Dagens Nyheter – 18 augusti 1866, sida 3

vid tiden före valet vara der boende. Man kan endast välja på ett ställe. 3 9. I hvarje distrikt finnas i och för valet listor utlagda, innehållande förteckning på de valbare med föroch tillnamn, ålder, yrke och bostad. Desse listor skola framläggas minst fyra veckor före den till valet bestämda dagen, för att vara tillgängliga att genomses af en och hvar, hvilket skall offentligt kungöras. Anmärkningar mot listorna skola göras inom 8 dagar efter kungörandet hos den myndighet som utfärdat kungörelsen, samt besvaras inom närmast f.ljande 14 dagar, hvarefter listorna afslutas. Endast de personer, som äro upptagna på listorna, äro berättigade att deltaga i valet. 8 10. Valet sker offentligt; dervid skola närvara kommunalmedlemmar, som icke bekläda något sta tens eller kommunens embete. Valrätten utöfvas af väljaren medelst sedel utan namnunderskrift. S 11. Valet sker direkt och medelst absolut pluralitet af alla inom en valkrets afgifna röster. Vinnes vid ett val icke absolut pluralitet, så skall val ske mellan de två kandidater som erhållit de flesta rösterna. I händelse af lika röster bestämmes valet genom lottning. 12. Substituter för representanter få icke väljas s 13. Valkretsar och valdistrikter, valdirektorer och förfarande vid valet bestämmas af regeringen, för så vidt det icke redan genom denna lag är fastställdt. Om Frankrikes propositioner rörande gränsregleringen meddelas följande i Iudependance Belge: Kejsar Napoleons bref af den 11 Juni uttalade redan i princip nödvändigheten att bevara den europeiska jemnvigten, men att preussen måste hafva bättre uppdragna gränser och förbindelser mellan sina spridda landsdelar. Om detta dubbla alternativ gafs en erinran då Preussen icke tillräckligt förklarade sina afsigter. Hade preussens segrar varit mindre hastiga och lysande, eller dess ursprungliga program icke vuxit med framgången, så hade franska regeringen sannolikt icke fått någon anledning till sina förfrågningar. Men sedan Preussen visade sin afsigt att förstora sig inordtyskland på sina fienders bekostnad och med sina vänner sluta ett förbund, som betydligt ökar dess stridskrafter, utan afseende på de öfriga makternas intressen, som undertecknat Viener-traktaten; samt då det derjemte afrundar sig icke genom utbyte utan genom annexion af länder, som bildat ett antal små och genom sin svaghet nödtvunget neutrala makter mellan Preussen och Frankrike, så tror detta sednare land sig berättigadt att skaffa sig visshet om två frågor. Den första består deri, om Preussen vill briuga till Europas kännedom eller icke de nya arrangemanger,:om det vill införa i stället för den gamla ordningen, och vidare hvilka förändringar det ämnar vidtaga, för att Frankrike efter annexionernas storlek må kunna bestämma storleken af den områdesersättning, hvartill det genom Preussens förstoring anser sig berättigadt. I förbigående lät pariserkabinettet förstå, att det för att lemna Preussen fria händer, skulle nöja sig med återställande af 1792 års gränsor, hvilka bibehöllos i freden 1814. Men hittills ha inga serskilda anspråk i detta afseende blifvit officielt framställda. Naturligtvis blefvo dessa förfrågningar icke synnerligt väl upptagna i Berlin, man bestred till och med deras berättigande, hänvisade på de nordtyska omgestaltningarnes helt och hållet nationela karakter och talade om omöjligheten att offra en fotsbredd tysk jord; men något definitivt svar gafs icke och kommer sannolikt icke så snart att gifvas. Franska sändebudet i Berlin, herr Benedetti har rest till Paris på permission och kejsaren är sjuk, hvadan saken sannolikt kommer att framskrida långsamt, helst Frankrike för närvarande icke tänker på något krig med Preussen och dess anspråk endast utgöra fingervisningar på dess framtida politik.