gen kunna räckas att tillstängas, och det i lika längd med stenhuset, och Fyra alnars bredd. Denne Anders Lindström erhöll genom resolution af den 16 maj 1812 öfverhofjägmästaren grefve Mårten Bunges tillstånd till idkande af skänkeri på Hasselbacken mot erläggande i tomtören af Tre riksdaler sexton skilling banko årligen, åliggandes dock Lindström satt icke tillfoga Kon:l. Maj:ts Djurskog eller Mark någon skada eller förfång, samt, om han formärker gårdsbetjeningen genast anmäla vid äfventyr att med den brotwtslige stanna i lika ansvar, äfvensom han bör gifva tillkänna, om han finner några lösa hästar, boskapskreatur, svin, gäss eller hundar utan behörigt tillstånd (!) inkomma på Djurgården, vid trettiotvå skillingars bot för hvarje kreatur och skadans ersättande. År 1816 kom det en ny öfverhofjägmästare, grefve R. v. Rosen, och då höjdes den årliga afgiften till Fyra riksdaler banko. Utredningsmännen i Lindströms gäldbundna bo försålde det numera till omfånget tillökade Hasselbacken till krigskommissarien Röslein. för Ett tusen åttabundra Riksdaler Banko. Denne, som icke tycktes hålla mycket af ställets backanaliska traditioner, tog sig det crådet före, att samma år förändra dess namn till Ludvigsro, hvarpå finnes landshöfdingeembetets i Stockholms län resolution af den 19 april samma år, undertecknadt Dan. Edelereutz. Röslein uppbyggde det nuvarande schweitzeribuset, men tyckes dock icke haft någon särdeles ro på sitt Tudvigsro, ithy att han redan 1829 försålde det till den originelle och af hela den tidens