aDen maning till svenska folkete, som nyligen i denna tidning meddelades, -har blifvit med bifall omtalad och delvis aftryckt i många landsortstidningar en bland dessa är Mariestads Veckoblad. I samma tidning yttrar sig en insändaren utförligare rörande en punkt i vår artikel. Vi anföra detta yttrande: Hvad den åberopade art. säger om landshöfdingars val till riksdagsmän, är, ef:er mitt förmenande, så alldeles rätt, att jag ensamt för den skull önskar se uppmaningen i Dagens Nyheter reproducerad. Att välja konungens befallningsh. till ledamot af riksdagen — den statsmagt, som skall vara motvigt till regeringen — är ju lika:befängdt, som att samme konungens befallningsh. göres till ordförande i landstingen eller att ordf. i Skaraborgs läns bank göres till kontrollant af direktionens åtgöranden, hvilket allt går för sig, det är onekligt, men det. går deretter. Jag har den förhoppning, att Skaraborgs län aldrig kommer att visa sig så servilt, så blindt och obetänksamt, att det väljer sin land höfding till riksdagsman. Det hade bort vara i författningen förbjudet, att till riksdagsmän invälja regeringens förtroendeembetsmän, men då det icke så är, bör de väljandes eget sunda omdöme förbjuda dem sådane val. Det finnes väl knappast någon landstingsman som ej med förargelse ser länets höfding ingättas som ordförande i tinget, måtte det då följa af sig sjelft, att samma ting ej ger sanktion åt ett sådant förhållande genom att göra sammaledes i fråga om första kammaren! Valmännen må bortvisa alla konsiderationer för annat än duglighet, redbarhet, liberala politiska grundsatser och karaktärsfasthet. De böra icke utse en enda, på hvilken de icke kunna fullkomligen lita. De böra icke välja A aför hans grå hårs B aför hans beskedlighets, C dför det han så länge varit med4 eller D för det han har ledsamt hemmac 0. 8. Vv. De böra välja unga, kraftiga män, som ej sky