Dagens Nyheter – 18 augusti 1866, sida 1

HULLALLONSTCCIOTmeR. (Forts3.) I föregående ariikel anförde vi huru grefvarne Arvid Posse, Henning Hemilton, OC. M. Björnstjerna samt friherrarne Klinckowström och : Jules Schwerin, dels för icke längre tid tillbaka än trefjerdedels år gjorde ett kraftigt motstånd mot den smula utvidgning af svenska medborgares rätt till deltagande i lagstiltnivg och beskattning, som då var af regeringen föreslagen, dels förklarade densamma leda till fäderneslandets olycka, dels slutligen läto förstå att de ämnade, sedan den nya riksdagsordningen emot deras: vilja var antager, söka gripa in i händelserna och leda dem efter sitt hufvud. Vi togo oss tillika fribeten varna mot att sätta demi stånd dertill genom att välja dem in i någondera kammaren. Det finnes ännu vägra personer, som böra nämnas såsom varande af samma anda; Brukspatronen L.0. Celsinglärer svårligen komma ifråga att väljas, men vi erinra dock, ett ban var bland reservanterna — i ovanligt beskedlig ton. Frib. Rudolf Cederström torde lika litet hafva utsigter och gör sig sannolikt inga förhoppningar, men hofmarskalken frih. Lagerjelt torde af åtskilliga inom Östergötland vara påtänkt till förste kammaren; begge reseverade sig emot reformens antagande; begge slöto sig till det Hamiltonska programmet; begge äro temligen oskadliga. Alla de tre, som bära namnet Beck-Friis reserverade sig, utan att gifva något löfte att tjena det nya statsskicket; den ene lärer dock gerna vilja inträda i andra kar maren. De flesta af namnet Taube och Hermelin samt fyra ÖOmrenstjernor voro bland reservanterna. Främst bland de sistnämnde stod aktuarien grefve Axel Thure Gabriel Oxenstjerna, som nu är en af delegarne i och styresmännen för den konservativa tidningen Dagligt Allehanda. Det var han som yttrade de evigt minnesvärda orden: aen Oxenstjerna skulle vara alideles glömsk af det namn Han bär, om han af rädsla för ögonblickliga faror gifvit sin röst till att helt och hållet förinta den ärorika institution, som blifvit ordnad och utbildad af Sveriges störste statsman, rikskansleren Axel -Oxenstjerna. Kammarherren Axel Trolle, ännu en af den skånska advlstruppen, och ännu en af sökanderna till en plats i den nya representationen, instämde med grefve Hamilton. Afven han är en af de farliga. Landssekreteraren Curry Treffenbery är deremot en af de icke farliga. Vi bafva mycket att tacka honom för, ty hans sätt att uppträda på Riddarhuset mot reformen bragte mången af dess motståndare öfver till vår sida: Landshöfdingen grefve Liljencrants lärer icke ens för sin reservation blifva af Stockholms län besvärad med uppdraget att eitta i första kammaren, lika litet som frih. F. Braunerhjelm. Medlemmarnpe af familierna Essen och Lewenhaupt voro nästan samtlige mot reformen; grefve Gustaf Bonde och frih. Carl Bonde likaså: Frih. David von Schulzenheim — ytterligare en af Dagligt Allehandas sköldhållare — instämde i frih. Ifelge Lehbinders tanka, att adelns beslut vore olycksbringande, men gubevars han ville gerna ändå hjelpa till att förhindra de vådor, som kunde drabba fäderneslendet genom det nu antagna förslaget Kaptenerna von Francken och OC. G. Iferta (begge hörande till Stockholms stadsfullmäktige) och landshöfdingen grefve Uronhjelm böra icke heller glömmas; de skulle mähända anse det för en oartighet, som de ej förtjenat. Grefve Gösta Posse är som politisk man begåfvad med två särskilda egenskaper: hjerta och förstånd. Denna Jyckliga omständighet sätter honom ji stånd att vid olika tidpunkter tänka alldeles olika om samma sak. Han kunde år 1862 — han bekände det uppriktigt i adelns plenum den 4 december 1865! — hafva representationsförslaget inskrifvet i sitt hjerta; men I är derefter sade hans förstånd honom alt han måste rösta emot förslaget. När adeln bade antagit reformen afgaf grefve Posse ingen rezervation emot beslutet: förmodligen balancerade hans hjerta och förstånd hvarandra, så nära efter afgörandet. Denna balancering, som är ett så utmärkande drag hos den ädle grefven från Vestergötland, torde valmännen dernere icke komma att anse för riktigt betryggande i afseende på hans lämplighet för representantkallet. Då vi nu afsluta den sammanträngda revyen, böra vi nämna att för alla de anförda namnen och yttrandena hafva vi att tacka den på ridderskapet och adelns bekostnad af trycket utgifua ordagranna upplagan af dess protokoller för den 4—7 december 1865. Det hör på det aldra närmaste till den förevarande saken att tala om en artikel i torsdagsnumret af den tidning, som numera är både andligen och lekamligen de konservativas tillbörighet och organ, nemligen Dagligt Allehanda. Denva artikel handlar om riksdagsrmannavalen. Pankevånsen I densamma är föliandeNi vadi