Dagens Nyheter – 17 augusti 1866, sida 3

aa EN (Insändt.) Det sednaste uppirädet vid den förr 8. k. krigsakademien vid Carlberg har väckt något uppseende och blifvit på olika sätt uppfattadt. Den stora allmänheten bar ansett det såsom ett obehagligt utbrott af den råhet, som alstras af kasernlifvet, och som alltid vid lämpligt tillfälle måste förskaffa sig frisk luft och friare utrymme samt genombryta den yta af polityr, som så starkt fernissas inom vår armes befäl. Man har jemfört uppträdet i Solnaskogen med uppträdet på Djurgården för sex år sedan och funnit flera obehagliga likheter. Besynnerligt nog hörer man dock militärer anse dylika utbrott såsom bevis på mod. Annu besynnerligare är, att en och annan civil beundrare af våra militärer delar denna åsigt och, om det än förklarats såsom öfvermod, dock säga, att öfvermod alltid är en yttring af öfvermått på hjeltemod. Om så vore förhållandet, skulle armen vara högt att begråtas och det af densamma försvarade folket djupt att beklagas, enär man blott en gång hvart sjette år eller försommaren 1860 och nu 1866 sett dylika prof aflagda och då, tyvärr! i fyllan och villan! Modet skulle alltså vara färdigt att dö ut inom armen och måste upplifvas med spiritus för att väckas till lif och yttra sig mot — en fredlig folkhop eller — en qvinna! Om Djurgårdsuppträdet, såsom militärer på fullt allvar säga, var bevis på ett militäriskt mod, så borde man hafva väntat att någon dess hjeltar ansett det såsom en pligt att ytterligare urladda sitt öfvermått i sista danska kriget eller i något annat af de sednaste krigen; samt att der göra sig bemärkt, synnerligast som andra militärer och äfven beskedligt civilt folk ansågo det nästan som en skyldighet att bidraga till stamförvanters försvar. Men dessa år 1860 framträdda representanter af det moderna militär-modet, som alstrats i kasernerna under femtiårig fredstid, höllo sig hemma. Detta moderna mod, som på Djurgården och i Solnaskogen alstrades af starka drycker, kallas i engelska flottan för holländskt mod och föraktas till den grad, att ingen befälhafvare anser sig med heder kunna begagna det alltid till buds stående medlet för att hos besättningen uppväcka det. Det vore önskligt, att dylika moderna åsigter ej spriddes utom kasernerna, och att de der ej vore så allmänna, som man af. deras uttalande kan hafva rätt att frukta. Uppträdet i Solnaskogen skulle vara af vida mindre vigt, om man någonsin hört något dylikt af med kadetter jemnåriga ochi öfrigt jemförliga ynglingar, och således ej måste söka roten till ett ondt, som i mindre skala visar sig oftare på offentliga ställen genom öfversitteri, uti sjelfva läroanstalten eller akademien. Det der rådande tvånget och den stränga uppsigten samt förbudet att besöka källare och schweitzerier skulle i allmänhetens ögon kunna tydas så, att kadetter vore sämre än andra ynglingar, och borde helt och hållet upphäfvas, emedan erfarenheten visat, att de haft motsatt verkan mot den åsyftade. Andra studerande ynglingar atnjuta den mest obundna frihet, men göra sig aldrig skyldiga till sådana ytterligheter som de i kasernen inspärrade kadetterna; då desse så att säga asläppas lösa. Ju reorgarisation af detta militär-läroverk tyckes vara enda medlet att ställa kadetterna mindre utom samhället, hvilket väl är den största fara för uppväxande ynglingar, om de ock, såsom kadetterna, särskildt uppfostras för danssalen: Om de uppfostrades till medborgare och, liksom alla andra studetd 2 PE