Dagens Nyheter – 16 augusti 1866, sida 3

anträffas. Utan att lyssna till denna förestöllning, riktar Jonsson oförtöfvadt sitt säkra lod emot örnen, hvilken, dödligen träffad, i fallet med utsträckta flaxande vingar ganska sorgligt beskref sin sista färd. Då Jousson derefter värmar sig den punkt, der han såg örnen nedfalla, ser han under det träd, der han suttit, ett större laggkäril fyldt med renkött 1ill flere lispunds vigt; men företeelsen erfordrade dock ingen annan förklaring än att det vartjufgods. Tvenne på denna trakt boende vybyggare hade — såsom af rykten var kunnigt — olofigen fällt renar; men vågade icke bemföra köttet, utan hade för sin säkerhet gömt detsamma i skogen. Enligt oråspråket: der åtelen är, dit församla sig ock ömmarne, hade den fiida örnen på detta ställe infunnit sig för att med tjufvarne åela rofvet. De af skogvandrivgen uttröttade och hungriga j garne, för hvilka det var klart, att tjufva i det närmast liggande nyvygget — Sjöiand — fyllde sina säckar med kött, hemtadt från örnens hemliga köttbod och begåfvo sig dermed till pybyggarnes (tjufvarnes) gemensamma homvist, hvsrest de i tjufvarnes åsyn kokade :och med mycken förnöjelse åto och smorde kråset. Ett kurtöst sammanträflande aft namn på ett pass tilldrog sig för en hel del år sedan: En handelsbetjent Glada reste från Göteborg och flck sitt pass påskrifvet i Warberg af borgmästaren Höök, kontrasigneradt afstadsnotarien derstädes Lejon; i Halmstad påskrefs passet af landssekreteraren Grip; i Helsingborg af t. I. borgmästaren häradshöfdingen Öhrn samt vid utfarten af tullvakimästaren Falk; då i:!elsingör passet skulle påtecknas af vakthafvande office ren, utbrast denne vid genomögnandet af de föregående namnteckningarne: adet var, Fanden gale mej, en hel Deel Rovdyre, men alle ere till lands; her skal dåe have et til söse — och tecknade han derpå Joh. Gjedde. Sensationmsremanenrs drott. ning, mamsell Braddon, författarinnan till clady Audleys hemlighet, bar i silt nyaste arbete, The Ladys Mile helt och hållet brutit med sitt föregående författarskap. I sistnämnde verk har hon tagit till uppgift att skildra det Londonska sällskapslifvets seder ock oseder, vanor och dårskaper. Det hufvudfel, hvaremot hon isynnerhet uppträder, är de unga damernas af medelklassen lättsione och fallenhet för lyx, hvilken såsom en af hjeltinnorna i arbetet tillstår, gör lifvet till en evig konkurrensstrid med andra flickor, för att öfverträffa hvarandra i praktfull klädsel, förnäma bekantskaper och bevistandet af baler och andra nöjen. Denna serskilda form af fäfånga och dess följder utgör egentliga ämnet för hennes roman. De äktenskap, som ingås för att tillfredställa denna fåfånga, dessa giftermål för penningar och deraf härflytande sedliga och materiella missräkningar och bedrägerier skildras på ett ganska fortjenstfullt sätt. Florenza Craford, dotter tillen målare, tillstår öppet att hon endast vill gifta sig för pengarnes skuld och svarar på sin fars förebråelser derför: cKommer du ihåg att du en gång tog mig med dig till den del af London som kalles Islington? Detta var en ny verld för mig, och jag kände att jag skulle mörda mig sjelf om jag lefde der en enda vecka. Att bo utanför parkens område, att vara utan en ridhäst, utan en bop vackra kläder, utan visiter hos vänninnor på modet, åka i omnibus och begagna gammalmodiga hattar och finna sig sedd öfver axeln, o! hvad det skulle vara för eit elände. Jag vet att detta låter egenkärt och förskräckligt, pappa, men jag är uppfostrad så, att jag icke kan tänka annorlunda. ) NET NA KRETA ENE RNE ENN RE SETT Uttydning på charaden i n:o 492: Fldgaftel.