ofta qvicka kupletterna och infallen framkalla den ena skrattsalfvan efter den andra: Handlingen föregår i Stockholm under nuvarande exposition, och de rika tillfällen att göra häntydningar på dagens förhållanden, som detta ämne gifver, lemnas icke af författaren obegagnade. Skämtet är ofta saltadt och snärtarne hvassa och träffande målet. Vi öfverlemna åt publiken att på ort och ställe lära känna innehållet af pjezen samt tilllägga endast, att till styckets framgång icke litet bidrager det raska och lyckliga sätt, hvarpå det gifves. Hrr Mallander, Lagerqvist, Raa och Lichtenberg, som innehafva de tacksammaste rollerna; göra allt hvad de kunna — och det är icke litet — för att hålla publiken vid godt lynne: Deras lyckliga spel har äfven belönats med lifliga applåder och framropningar. Herr Mallanders framställning af den slipade skälmen, men till sitt yttre så oskyldige, extra vaktmästaren, är serdeles lyckad, och hans sätt att reda sig ur en kinkig klämma, hvarom han sjelf väger: får jag inte ett infall innan kl. 4, så är jag förlorad innan kl. 54, är bland det roligaste man kan få se. Till efterpjes gifves den bekanta muntra Vaudevillen cEn liten Satungec. Bosebacke. I dag firas med en stor festtillställning sextonde årsdagen af Mosebackes öppnande till ett af de bebagligaste förlustelseställen för allmänheten. Under dessa år har Mosebacke till utseende undergått en fullständig förändring, till alla delar framkallad af hr Wallman, och den har under samma tid i icke ringa mån bidragit till syktet om vår hufvudstad, att det är en af de vackraste städer i verlden — ett rykte som Mosebacke har all utsigt för sig att för framtiden ytterligare utbreda och stadfästa. Den s. k. ;Eldkungeuw, Rel Muaeab kommer i afton att för sista gången uppträda derstädes. Professor Nicolas den utmärkte biljardspelaren gifver under denna vecka hvarje afton kl. 5 förevisningar i biljardspel i Brunkebereshotell. God eller dålig skörd i år? Detta torde vara den fråga, som mången jordbrukare nu med bekymmer gör sig. En hjelp i nödens -stund är pengar värd, säger gammal erfarenhet. Utan uppoffring vinnes intet; men då denna är obetydlig isynnerhet för den mindre jordbrukaren, så har undertecknad härmed velat lemna följande lärdom ifrån vårt gamla brödraoch vänland Finland. De ständiga missväxtåren och det karga kli-. matet hafva tvungit invånarne uti detta bistra land att vara på sin vakt, och nödgat dem till större ansträngningar, än befolkningarne uti mera gynsamma klimat behöfva underkasta sig. Ibland de många nödvändighetsartiklar, som jordbrukare i Finland, ända till den minsta orpare, ej kunna undvara, intaga riorna en framstående plats. För några få år sedan hemsöktes Sverige af den sorgen, att se en vacker gröda ruttna bort, och samma olycka tyckes i år äfven vara öfverhängande; men ännu kan hjelpen finnas temligen lätt till hands. De större jordbrukarna med möjlighet att bereda sig kapital må skylla sig sjelfva, om de af erfarenheten ej låtit varna sig; men för de mindre bar nöden ingen lag haft, och hjelpen räckes dem derföre i främsta rummet. På hvarje, om en aldrig så liten, gård bör väl finnas en stuga, en bod, en ladugård, ett brygghus, eller hvilket som helst gammalt ruckel, som under den korta skördetiden kan umbäras. Uppbygg midt uti ett sådant en tegelstensugn, 3 å 4 alnar bred, 5 å 7 alnar lång; lemna tätt med små hål i hvalfvet på ugnen; låt ugnens alla fyra väggar skjuta 1 !4 aln högre upp än ugnens hvalf; fyll detta lådlika utrymme med Ilannersten af knytnäfves-storlek till så