Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 3

VU AKAR a hela natten på sig till att skrifva och bedja. Såsom vanligt åt hon litet. Hennes läkare, Bourgoin passade upp vid bordet, emedan hennes hofmästare Andrews Melvil blifvit hennc beröfvad på samma gång som presten. Hon talade om grefven af Kents försök att omvända henne och sade småleende, att det behöfdes en annan än han till att öfvertyga henne. Slutligen sammankallade hon alla sina tjenare, slog vin i en bägare, drack deras välgångsskål och talade några rörande ord till dem: Alla kastade sig för hennes fötter, besvarade med tårar i ögonen hennes skål och bådo henne förlåta, att de icke alltid uppfört sig mot henne så som de bort. Hon försäkrade, att hon förlit dem af innersta hjerta, och bad å sin sida dem icke tillräkna henne det onda, hon möjligen gjort dem. Derelter uppmanade hon sina tjenare att förblifva ståndaktiga i den katolska religionen och att lefva i fred och vänskap med hvarandra. Blott till en enda ibland dem, yttrade hon några bittra ord, i det hon beskyllde honom för att ofta ha tillställt oenighet mellan sina kamrater och att vara orsak till hennes död. Sedan hon blifvit ensam, skref hon med egen hand några bref och ett testamente, till hvars exekutor hon utnämnde hertigen af Gnise: Då de flesta af hennes dispositioner voro grundade på de jordagods, hon i egenskap af enkedrottning af Frankrike i detta land besatt och som efter hennes död skulle tillfalla franske konungen, lade hon denne på hjertat att noggrannt uppfylla hennes sista vilja: Ni har alltid, skref hon till honom, försäkrat mig om att ni älskar mig; visa mig nu