Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 3

ögonblicket, lade hon sig till sängs. Hennes sällskapsdamer fortforo att bedja; och medan hennes kropp hvilade sig för sista gången, märkte man, ehuru henues ögon voro tillslutna, att hennes själ icke sof utun åkallade honom, på hvilken ensam hou nu kunde bygga sitt hopp. Då dagen grydde, steg hou upp, och sade, att hon nu hade blott två timmar qvar att lefva. Hon framtog en näsduk, prydd med förgyllda fransar, hvilken hon ville hafva bunden för ögonen, då hon skulle lägga hufvudet på stupstocken, samt klädde sig med mycken prakt. Sedan hon ännu en gång kallat sitt folk tillsammans, lät hon Bourgoin högt uppläsa testamentet för dem, hvarefter hon undertecknade det och lemnade dena sina papper, bref och de gåfvor, hou bestämt åt furstarne af sin familj och sina vänner på fasta landet. Redan på aftonen hade hon utdelat sina juveler, ringar och kläder ibland dem. Nu gaf hon dem hvar sin börs, hvari hon inlagt de 5000 dealer, hon ännu egde, fördelade i små summor. Med mildt behag och rörande godhet blandade hon tröst med dessa gåfvor och sökt ingifva sina tjenare mod att fördraga de bekymmer, hennes död skulle komma att förorsaka dem. Ett ögonvittne bar berättat: — Man kunde icke upptäcka någon förändring, hvarken i hennes ansigtsuttryck eller hennes röst eller hennes öfriga väsende; hon tycktes blott utdela befallningar angående vissa angelägenheter, som om hon flyttat från ett hus till ett annat; (Forts.)