Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 2

derata reformförslag blifvit förkastadt af parlamentet och den nuvarande regeringen uppskjutit hela reformfrågan fpå obestämd tid, så anser mötet det vara dess pligt att förklara, att den stora massan af landets icke valberättigade arbetare icke kunna tilfredsställas med något mindre än ett snart framläggande af en bill om förbättring af representationen, grundande sig på allmän valrätt för hvarje bofast person och sluten votering. 2. Om den nuvarande regeringen icke snart vidtager åtgärder att åter godtgöra sin mot folkrätten visade fiendtlighet genom skyndsamt framläggande af en reformbill på ofvannämnde grunder. så blir det en befallande pligt för alla reformvänner i landet att vägra en sådan regering alla sympatier och allt understöd. 3. De här församlade lofva; att understödja reformligans och arbetareföreningens sträfvanden och principer, såväl gonom inträde i någondera af nämnde föreningar som genom alla andra lagliga medel. Såsom karakteristiskt för huru denna rörelse uppfattas af hela city, för hvars officiela uttryck lord Mayorns yttrande måste anses, meddelas hans svar på den tacksägelse, som beslöts skola till staden uttalas. Den lydde: Min hjertliga tacksägelse för det oförtydbara uttrycket af er välvilliga sinnesstämning mot mig. — Men tiofaldigt större tacksamhet för edert manliga och uppJlysta förhållande vid detta tillfälle. Jag tycker icke om långa tal, men jag har ingenting emot dem då de gå påsak. Det finns en anekdot om en amerikansk president, som brukade säga: om en person icke på 15 minuter är i stånd att borra olja, så bevisar detta ett af de två: antingen arbetar mannen med dåliga verktyg, eller ock borrar han icke på rätt ställe. Jag tillåter mig icke något omdöme om dagens möte, utan vill endast säga att jag i följd af hvad jag sett, tänker: Ni har funnit rätta verktyget och borra på rätt ställe. I morgse fick jag ett anonymt bref från en herre, som försäkrar mig, attjag står i begrepp att låna mitt inflytande åt en revolutionär rörelse. Denna person pratar revolutionära dumheter. Jag kom i afton nit för att uppfylla en helig pligt. Jag visste, att jag från en visst håll skulle bli anfallen, men jag visste också, att jag icke skulle sakna edert förtroende och understöd. Jag lemnar detta ställe stoltare och lyckligare än jag kom hit, ty jag har här blifvit öfvertygad om, att jag egde mod att göra min pligt och, kan säga till mig sjelf, att jag haft äran föra ordet vid ettaf de ädlaste och vackraste möten som i mannaminne hållits i City;