Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 2

Ledsagad utaf grefven af Kent, Robert Beale, Paulet och Drury, inkom stormarskalken af England med blottadt hufvud, bugade sig vördnadsfullt för Maria och sade att den dom hvaraf man två och en half månad förut gil vit henne del, nu skulle gå i verkställighet, cmedan drottning Elisabeth, gifvande vika för sitt folks på allahanda sätt uttryckta önskan, meddelat befallning derom. sMaria åhörde hans ord, utan att visa den min ta bestörtning, och bibehöll samma yttre lugn,-äfven emedan Beale uppläste domen. När denne slutat uppläsningen, gjorde bon korstecknet och utbrast. — Gud vare tack och lof för den underrättelse ni bringar mig! ni kunde sannerligen icke ha medfört någon bättre; ty jag ser nu mina olyckor nalkas sitt slut, och att Gud vill låta en stor nåd mig vederfaras: jag får dö för hans namns ära och den katholska, apostoliska och romerska kyrkan. Jag hoppades icke en så lycklig död efter alla de lidanden, jag måst utstå, och de faror, för hvilka jag under nitton år i detta land varit utsatt; jag en född drottning, en konungs dotter, Henrik VII:s dotterdotter, engelska drottningens närmaste slägting, enkedrottning af Frankrike, jag, en fri furstinna, som utan rättvis grund blifvit hållen i fängelse, ehuru jag icke är underordnad nägon menniska på denna jord och ej erkänner någon annan öfver mig än Gud. i Då hon betraktade sig såsom offer för sin religiösa tro, kände hon en martyrs rena glädje och behöll derföre ända in i sista ögonblicket sinneslugnoch mod. Hon förnekade äfvenledes att ha traktat efter Elisabeths lif och sade