Dagens Nyheter – 15 augusti 1866, sida 1

oo OR PR OM VA RA RAR RE fHäirr revisorer af stats... barnko. och riksgäldsverken sammanmanträda in pleno i dag kl. 11 f. m. Te Ken. I dag, den s. k. Napoleousdagen, sjunges Te Deum i den franskt-reformerta kyrkan härstädes. Såsom bekant, firas denna dag årligen i Paris med stora festligheter, såsom frispektakel å de kejserliga teatrarna, illuminationer o. s. v. Ämdustri-expositiernen. Paligt tillkäunagifvande böra de vid allmänna industri-utställningen prisbelönta, som ej redan uttagit sina belöningar, afhemta dessa på exposivionsbyrån antingen torsdagen, fredagen eller lördagen i denna vecka. i Hedrad svensk skeppsbesiätt. 22ärg. Korvetten Gefle, som varit ute på en längre expediuion, har återkommit till fäderneslandet och i fredags afgått från Göteborg till Carlskrona. Under det korvetten låg på redden af Buenos Ayres blef dess besättning i tillfälle att utöfva en rask handling, genom hvilken den hedrade icke blott sig sjelf, utan äfven det svenska namnet i denna aflägsna trakt af jorden: En i Buenos Ayres utkommmande tidning cThe Standard skrifver den 26 april följande härom: I lördags natt, kl. 1, märktes ombord på svenska karvetten Gefle,, att eld utbrutit på ett fartyg, som låg till ankars tätt för om korvetten: i Förste löjtnanten lät genast bemanna båda låringsbåtarne och medtog den stora skeppssprutan; Då han kom cmbord på det brinnande fartyget, befanns detsamma vara ett österrikiskt skepp, Demetria lastadt med stenkol. Lågorna slogo upp genom föroch akterluckorna. Tillsammans med en båtbesättning från nordamerikanska korvetten Brooklyn, hvilken stälide sig under hans beföl, lyckades det förste löjtnanten instänga elden inom lastrummet. Härmed arbetades hårdt ända till dagningen, då det började visa sig, att elden omöjligen kunde hindras från att snart bryta upp igenom däcket, hvarföre förste löjtnanten beslöt att sticka kettingarne från skeppet för att sedan med båtarne bogsera det från ankarplatsen och sätta det på land. Den nordamerikanska båtbesättningen återvände emellertid till aBrooklyn, och sedan svenskarne funnit det omöjligt att bortbogsera skeppet, föreslog förste löjtnanten att borra det i sank och att för sådant ändamål hemta timmermän fran cGefle. Sedan kaptenen på cDemetriav i vilnens närvaro gilvit sitt fulla samtycke härtill, börjades detta arbete, hvarvid kaptenen sjelf borrade första bålet. Skeppet fylldes långsamt och sjönk omkring kl. 10,30 min. f. m. Man kan icke nog berömma den svenska korvetlens officerare och besättning för deras raska och outtröttliga bemödanden att släcka elden. Förste löjtnanten, en af officerarne, en konstapel och en matros angrepos så hårdt af den qväfvande röken, att de måste intaga sängen. Kaptenen på cDemetria blef svårt bränd, och med ledsnad berätta vi, att han förlorade alla sina saker, ehuru svenskarne gjorde det ena fruktlösa försöket efter det andra att rädda hvad som fanns i kajutan. Väderlekem och skörden. De förhoppningar om en god skörd i år, som från de flesta delar af landet uttalats, tyckas tyvärr ej bli annat än tomma förhoppningar. Under dessa dagar, då rågskörden på de flesta ställen är börjad och såningstiden inne, är vackert väder och solsken hvad som mest efterlängtas af landwmännen. Det är dock ondt, mycket ondt om sådant i sommar. Regn och oupphörligt regn — se der nästan alla dagars och nätters historia. I ny, liksom i nedan, samma sorgliga förhållande, och regnet kommer från hvad håll vinden än blåser. I måndags afton började här ett regn, hvars like i häftighet vi på länge ej bevitnat. Med få afbrott fortfor det hela natten och framemot morgonen i går inträffade hör ordentliga skyfall, som gjorde våra torg till sjöar och ätskilliga — gator till forsande — strömmar. Från landsbygden närmast hufvudstaden har man berättat oss, att vigar genom utskärningar af vattnet blifvit mycket skadade, broar upp rifna och lågt belägna fält öfversvämmade. Hvad skada regnet gjort på de i skylar stående rågarna, det mognande hvetet och de mycket frodiga vårsädesfälten, kan man lätt tänka sig. Annu då detta i går afton nedskrefs syntes himmelen ej vilja klarna, fastän regnet upphört. Under dessa förhållanden kunna vi ej nog varmt fästa landtmännens uppmärksamhet på nödvändigheten af att vid bergningen iakttaga alla möjliga försigtighetsmått för att i möjlisaste måtto rädda hvad som räddas kan. Att hattniogen af säden, så ofta försummad nå