Dagens Nyheter – 14 augusti 1866, sida 3

ramför henne med vidöppen mun och stirrande ögon, lik en gås som ser regn falla. Hon såg väl hvad som försiggick inom mig; också fattade hon min hand och kysste den: Men jag, jag brast i gråt, jag snyftade som ett barn: Min sorg lättades derigenom: En stund sednare knackade någon på dörren; Jag öppnade densamma. Det var en ung gosse i livre; en betjent hos Juliettas älskare. Om det också varit älskaren sjelf, skulle jag icke ha gjort honom det ringaste ondt, det kan ni vara fullt säker på. Jag var för tillfället icke alls böjd för våldsamheter: Den lille betjenten hade sökt Julietta på fabriken, och då han icke funnit henne der, hade han i sin enfald begifvit sig till Lennes hem, samt ville nu framföra sitt ärende i min närvaro. Deri såg han intet ondt; ty han var okunnig om huru sakerna i sjelfva verket stodo: Han började med att underrätta Julietta att hans husbonde var illamående till följd af ett fall. ; .. Denna nyhet öfverraskade mig icke alls; ty jag hade ju sjelf tillskyndat honom denna olycka: Jag lät icke betjenten säga ett ord vidare. — Huru heter din husbonde? utropade jag med sådan häftighet; att den stackars gossen hoppade högt upp i luften. : — Alfred Delporte, svarade han, sedan han hunnit hemta sig från sin förskräckelse: — Delporte! Ahl :; :; Tillhör han samma familj som herr Duri-Delporte? — Herr Duri-Delporte är hans far; — Gud i himmelen! . s s Och hvar bor han? — Fadren?