De beskedliga. Ett par af våra goda vänner och i det hela liktänkande inom pressen ha blifvit litet skrämda af öppenheten i språket uti den varning vi gifvit svenska folket, för att det må vara på sin vakt mot de konservativas manövrer att med stöd af egen rikedom och valmännens försumlighet komma i andra kammaren och der intaga alla de fordna ståndens plats, genom öfvervigt i antal. Den ene af dessa beskedliggörare tycker ätt vi varit för hetsiga. För hetsiga! Hvilken hetta kan väl vara för stark mot desse klasser, desse män, som, så långt oskrifven eller skrifven historia zår tillbaka, hafva af alla krafter, med alla till buds fstående medel kämpat emot folkets rätt att bestämma öfver sina öden, och som för hvarje gång folket eröfrat en fotsbredd terräng sträfvat att vringa det två fot tillbaka. Kastom en flyktig blick på Sverges historia. Sverges adel och presterskap motverkade Engelbrekt Engelbrektsson, då han ville befria fosterlandet från fremmande förtryck. Svenska prester togo del i försöket att bringa Gustaf Wasa om lifvet, då han infört reformationen och indragit kyrkogodsen. Johan III fann biträde inom både adel och presterskap, då han ville återinföra katolska principer. Gustaf Adolf måste afstå från många reformer till folkets bästa för adelns försök att åter. vinna en sådan makt, som den haft under Folkungarnes tid. i När denne konungs storhet ändock hade öfverväldigat desse 1600-talets dvärgfylkeskonungar, togo de skadan igen under Christinas och Carl XI:s minderårighet och sköflade riket på. dess kronojord. Knappt hade Carl XI stupat, förrän adeln begagnade sig al tillfället att röfva all makten från folket. Den utöfvade den i 50 är mot kontånt betalning af Ryssland elier Frankrike. När Gustaf III hade brutit detta adelsvälde, gjorde de adliga officerarne öppet myteri i fiendens åsyn. När Gustat Adolf var afsatt och 1809 års Regeringstorm antagen med des: moderna konstitutionella principer och tryckfrihet, var adeln den förste att hjelpa konung Carl XIV Johan att införa indragningsmakten, som till stor del upphäfde tryckfriheten. Under ct halft sekel derefter stodo adelm och presteståndet i troget förbund, så länge de vågade, emot alla stora eftergifter åt folkets i rätt och vilja. i När representationsreforraen slutligen gick: igenom, skedde det icke utan det häftigaste motstånd af adel och prester; och när detta motståud var besegradt elungade de öfvervuone ännu. sina fördömelser öfver en förändring, som millionerna helsade med jubel såsom teras frigörelse. i :