Dagens Nyheter – 13 augusti 1866, sida 3

. (Insändt.) Om finansportföljen. I hvarje stat med sådan minister-styrelse att regentens, stats-chefens, rådgifvare, ministrar i någon mån, på ett eller annat sätt, äro ansvarige inför folkmakten, se vi dessa ministrar alltid tagas ur de sambhällsställningar och yrken, som hafva sammanhang med de ärenden, som af deras departementer skola handläggas; de utgöras af personer, hvilka gjort sig kände för framstående egenskaper i den riktning, som kommer att utgöra föremäl för deras blifvande ministeriela sysselsättningar och verksamhet. Sålunda tages till ministrar för justitie-, eller landtoch sjöförsvarseller handelsoch finans-departementerne m. m. personer, hvilka genom så väl teoretiska som praktiska egenskaper redan gjort sig utmärkte såsom domare eller landtoch sjöofficerare eller financierer (bankirer och köpmän i högre bemärkelse). 1 andra stater åter, der regentens, statschefens, varde är allt, der ingen ansvarighet inför folkmakten finnes, såsom t. ex. i Ryssland, der komma inga dylika grunder för ministrarnes tillsättande ifråga; der ser man endast gunstlingar, vanligen uteslutande militärer, uppdragas alla ministerplatser, utan afseende på deras bekantskap med de: ärenden, de skola handlägga. Orsaken till dessa våra reflexioner är, att handelsoch finans-ministerplatsen hos oss nu är ledig, och att fråga är, om man får tro tidnings-uppgifter, att till denna plats, som enligt grundlagen icke får stå ledig och skötas af tillförordnad, utnämna en militär; en som sådan visserligen utmärkt personlighet. Men i anseende till hvad så väl i det föregående förekommer, som i följd af den åsigt, att den som duger till ett, derföre icke duger till allt, att ett slags gradpassering för statens högste embetsmän är lika nödvändig som för de lägre, och att skicklighet som militär ingalunda innebär de egenskaper, som erfordras för ledningen af en stats finansiela och handelsförhållanden, anse vi det vara att hoppas, att ryktet icke besannas, synnerligast i betraktande af våra genom den beträdda stats-skulds-banan intrasslade finansiela förhållanden och de egenskaper, som en handelsoch finansminister, nu mera än nägonsin, bör ega. Se vioss derjemte om inom det finansiela och handelsfacket, så finna vi der mindre brist å passande ministerämnen än i flera andra fack. Vi hafva nemligen en Lars Hjerta, Bennich, W. Tersmeden, Ehrenheim m. fl. att tillgå. Sålunda finna vi äfven ur denna synpunkt icke något skäl att önska bekräftelse af tidningsryktet. —F