Dagens Nyheter – 11 augusti 1866, sida 3

möjligen blifvit fäldt eller kullstörtadt af vinden? Efter loppet af åtta år har man svårt att känna igen sig. Plötsligen uppgaf han ett rop, och styrde sina steg direkte mot ett träd, som stod enstaka på en liten kulle, och i hvars bark ett namn var skuret. Han stannade: — Nu äro vi framme, sade han. Julietta satte sig nedanför trädet, tillintetgjord af öfveransträngning.. Hou var så uttröttad, så förstörd, att hon knappt förmådde röra en lem. Dot dröp af hennes kläder och hår; och hennes mörka ögon lyste af en feberaktig glans. Om vår hjeltinna varit en vanlig flicka, skulle hon nu ha bäfvat af förekräckelse; men oaktadt hon befann sig i en högst kritisk belägenhet, tänkte hon icke på sig sjelf; hon tänkte på — sin lilla fogel som i dag för första gången i sitt lif fritt fått flyga omkring i den oändliga rymden, och som möjligtvis blifvit illa skadad till följd af det förfärliga ovädret. — Vet du, Julietta, frågade nu Leonard, hvarföre jag har fört dig till detta ställe? — Ja, svarade hon, för att döda mig. Leonard spratt till: och häpnad afspeglade sig i hans drag. — Du visste det! utbrast han. . — Du har älskat mig för mycket; Leonard, för att kunna förlåta mig. — Du visste det! upprepade han, och du har ändock följt mig! (Forts.)