som emellertid öfverväldigad af trötthet, för en stund sedan slumrat in. Hon kunde dock icke sofva i ro. Gång på gång uppgaf hon hemska rop, som gåfvo tillkänna att hon var hemsökt af elaka drömmar. Plötsligen krusades hennes läppar af ett gladt leende. — Hon tänker på honom, hon ser honom framför sig i drömmen; sade Leonard till sig sjelf; Ol om jag hade honom här, den uslingen!;;. Men hon har vägrat. :: Nu slog Julietta upp ögonen; såg sig omkring i rummet och fästade derefter sin blick på Leonard; som satt dyster; sörjande bredvid henne: Hon uthärdade knappt en sekund den bedröfliga synen; hon vände bort hufvudet och betäckte ansigtet med sina händer. Men de qväfda snyftningar, som snart läto höra sig, och tårarne, som sipprade fram mellan hennes fingrar, bevisade tillräckligt att hon återfått förmågan att tänka och minnas: Leonard förblef sittande i oförändrad ställning; intet medlidande, intet hat afspeglade sig i hans blick; man skulle ha kunnat tro honom vara en vaxfigur. Efter att en lång stund ha iakttagit tystnad, sade han: — Vill du nu säga mig hans namn? Den unga flickan tillslöt ögonen och svaradeintet. — Du envisas således att fortiga det, Julietta; men jag skall lära känna det ändå: — Hvartill tjenar det att säga dig hans namn, när du i alla fall vet allt? — Du ljuger! återtog Leonard, i det hans kinder färgades af vredens rodnad; jag veticke allt, men jag vill veta allt!