Dagens Nyheter – 10 augusti 1866, sida 2

giftermål, hvaraf han väntat sig så mycken sällhet, icke kunde blifva utaf. ty den unga flickan hyste en motvilja derför, fastän hon icke hade mod att öppet säga honom det; Tlans lefnadslycka var förbi, han kunde icke vänta sig något af framtiden; Han kunde icke hoppas! — Gud! huru färfärligt olycklig äricke den hopplöse! — Juliettas småleenden, då bon hörde honom uppgöra lysande framtidsplaner, hade icke haft den betydelse han tillagt dem: Hon hade tyckt synd om honom och derföre hade hon lett; eller kanske hon föraktat honom? Nog af, falskhet, lögn hade bott på hennes läppar, och han var den bedragne; Hon hade ju sjelf nyss förklarat att hon sökt föra honom bakom Jjuset! Hon hade sagt att hon älskade en annan! Och denne andre — Leonard såg det — höll sin arm kring den unga flickans lif och sin hand i hennes, då han samtalade med henne. Af naturen hade vår vän ett häftigt uppbrusande sinnelag, men vid detta tillfälle var han så slagen, så förkrossad, så tillintetgjord, att han. till en början icke kom sig före med nå gonting. Han hade icke ens styrka till att söka hämnas; hans tankekraft var bruten, hans känslor slocknade, och maskinmässigt, likasom hade han varit en vanlig kusk, som endast ville utbekomma sin betalning, lät han ekipaget stanna utanför Ambigu-Comique-teatern, såsom man tillsagt honom: Men när han såg den unge mannen helt lugnat taga upp sin börs och bereda sig till att stiga ur åkdonet jemte Julietta, då återfick han sin tankeförmåga: Han blef i en hast ursinnig, och fattande sin rival i strupen utropade han: RK