Dagens Nyheter – 10 augusti 1866, sida 2

— Eländige! tror du dig med dina lumpna slantar kunna ersätta mig förlusten af min dotter, min fästmö, min hustru? ...Nej, jag har på din befallning fört henne hit; men längre kommer hon icke; mig tillhör hon; och jag behåller henne hos mig! Med dessa ord ryckte han kavaljeren ur kabrioletten och gaf honom en knuff, så att han föll framstupa på gatan. Derefter tillslöt han dörren till åkdonet och for sin väg med den unga flickan j Leonard hade just hunnit afsluta berättelsen om denna tilldragelse när viZanlände till Palais de Justice. : Min nyfikenhet hade emellertid blifvit väckt, hvadan jag bad honom hemta mig på eftermiddagen vid den tid då sessionen skulle slutas. Jag ville låta honom skjutsa mig till något utvärdshus, på det att jag under vägen skulle få tillfälle att alltigenom lära känna hans sorgliga historia. Femte utflykten. Uppvaknandet. En promenad till Belleville. Slutet. När solen gick upp dagen efter detta förfärliga samnmranträffandet i kabrioletten, låg Juli etta fullkomligt klädd på sin säng: Hennes hår var oordnadt, hennes kinder bleka, hennes ögonlock röda och svullna. Allt detta gaf tillkänna att hon icke till-bragt någon lugn natt. Leonard satt på en stol bredvid sängen. Afoven han var blek; han hade armarna lagda i kors öfver bröstet och hans blick hvars uttryck vi icke vilja söka beskrifva, hvilade på Julietta,