Dagens Nyheter – 9 augusti 1866, sida 3

få timmar tidigare än eljest och sålunda språka hela gqgvällen med Julietta. Men et af de öfriga kuskarne hade nyss insjuknat, och hans kabriolett stod derföre obegagnad på gården. Leonard blef ombedd att göra tjenst i den sjukes ställe. och han ville icke undandraga sig att uppfylla denna begäran. Han behöfde endast byta om vagn och nummer. Han skulle visserligen, äfven han, ha kunnat förebära illamående; ty vid den häftiga stöten hade han skadat sitt ansigte, så att hans ena kind blödde; men han var alltför mycket tjenstvillig för att icke, då ban såg sig vara behöflig, gå föreståndarens önskan till mötes. Han band derföre en näsduk om hufvudet och begaf sig till sin post. Han hade icke hunnit fram dit, förrän en röst ropade till honom. — Kusk, är ni ledig? Det var nu redan mörkt och regnade, eburu icke betydligt. Leonard stannade och öppnade sin kabriolett. En ung dam som leddes af en ung herre hoppade upp i vagnen och tog plats i ett hörn deraf. Kavaljeren steg i sin tur upp och satte sig bredvid henne. — Till boulevard du Temple, och raskt sedan! sade den unge mannen. Leonard gaf hästen lösa tyglar och fördjupade sig åter i sina tankar. (Forts)