Dagens Nyheter – 8 augusti 1866, sida 3

— Han sade mig artigheter ::. han prisade min växt, mina ögon o. s. V. — Jaså ingenting annat ..: Nå, det var väl icke så farligt, mitt kära barn. Att han fästat sig vid ditt utseende bevisar andast att han har en god smak...: Du är verkligen nu... mycket . .; stor och... för dig som om du vore en hertiginna. .:. Ser du, du är nu icke ett barn längre: Du är en qvinna.:: ds v. 8. du kan inträda i äktenskap när som helst; Och jag vet sannerligen icke, tillade han med en. viss förlägenhet, hvarföre vi utsatt tiden för vårt giftermål till först ett år härefter. Det är bra långt dit än. — Långt, tycker du det? utbrast den unga flickan, synbarligen förvånad. Ett år förgår ju så hastigt: — Ja, svarade den stackars förälskade mannen, i det han fattade hennes hand och skakade hufvudet med bedröfvad min: Ett år går snart till ända, nir man bor tillsammans och icke såsom vi, äro skilda åt genom en fördömd förstuga, när man äter qvällsvard vid samma bord hvarenda afton och hvarje morgon helsar hvarandra med en kyss. Men sedan vi flyttade till det här huset, vantrifves jag i högsta grad, hvadan dagarne tyckas mig långa som veckor; veckorna som månader och ett år, som består af femtiotvå månader, är allt bra långvarigt, eller hvad säger du sjelf? — Men hörpå! : .. Jag vill blott fråga: hvem är skulden till att vi flyttade från vår bostad vid Cadrau-gatan, der vi bägge befunno 0ss så väl?. Icke jag, utan du. — Ja, du har rätt. ::. Orsaken, hvarföre jag då så ifrift påyrkade ombyte af lokal,