Dagens Nyheter – 8 augusti 1866, sida 3

sände sin städerska efter en läkare. Det dröjde en god stund innan denne inträdde i rummet der patienten låg för nedfållda rullgardiner och svettades, men knappt hade han sett det svarta ansigtet i den hvita nattmössan, förrän han utropade: han står inte att hjelpa, han är ju redan svart, och kilade på dörren, i brådskan medtagande patientens hatt: denne upp ur sängen i blotta skjortan skrikande herre, herre, jag är svart utaf naturen, jag skall väl inte derföre dö utan doktorns bjelp, men då det ej hjelpte och doktorn redan varinedra förstugan, ropade han utför trappan: herr doktor, låt mig åtminstone få dö i min egen hatt. Det hjelpte, doktorn, som redan börjat undra på sin hatts hufvudsakliva förändring, återvände ech fann snart sitt dubbla misstag, hvarefter allt, som vid expositionens öppnande upplöstes i allmänt jubel. En fru hade tandvärk men påstod fullt och fast, att det var koleran hon led utaf, ty sade hon, hvad är det som kan hindra koleran från att fastna i tänderna innan den kommer i magen. Mord i en jernbanskupd. Fria Paris omtalas, att ett mord nyligen blifvit begånget i en kupt på östra banan nära statiunen Lagny. Offret var en amma, som mördaren strypte för att komma åt en summa af 200 francs, som hon medförde. Barnet slungade han ut genom vagnsfönstret. Mördaren är häktad: a resa tt —— KITE